Igår råkade jag få med mig ett par blå plastskoskydd hem. Ni vet, såna där föräldrarna fick ha över skorna när de hämtade en på dagis. Tomas har en tendens att gå in med skorna här hemma, och därför ska han nu få dessa i present av mig.

Vad är det nu man brukar säga? Just ja... life's a bitch and then you marry one.

Emma testar: dagens outfit

En blogg är ju inte en blogg utan dagens outfit-bilder. Särskilt en dag som denna, då två av inläggen har haft orden "dagens outfit" i rubriken. Här är resultatet:

• Ja, jag befinner mig på en toalett.
• Ja, det ser ansträngt ut, men ansträngdhet är ju för en dagens outfitbild vad syre är för mänskligheten.
• Ja, det var ansträngande. Det är svårt att få med strumpbyxor, kjol och tröja på samma bild utan att skreva (det här är ingen sådan blogg). För två veckor sedan bowlade jag i samma outfit, och det var lättare.
• Nej, man ser inte hela knäet. En bild med ett helt knä hade inneburit att lägga upp det på handfatet. Då hade kjolen spruckit, skrevet hade skrevat och jag ramlat och slagit huvudet i dörren jag lutade mig mot. Ingen hade hittat mig förrän mitt blod runnit ut genom springan under dörren och då hade jag varit bortom all räddning.

Slutsats:
Kräver de gymnastiska färdigheterna jag inte har. Jag kan inte begripa hur akrobatiken alltid kan ligga mig i fatet.

Betyg:
2 av 5 kulhål.

C och A pratar om försvinnandet i Gällivare. Här följer en redogörelse över den, faktiskt, helt seriösa diskussionen:

C: "Min kompis i Gällivare vågar inte gå utanför dörren."
A: "Men alltså... det inträffar typ sju mord om dagen* på Södermalm. Kom igen nu."
C: "Ja, men det gör det inte i Gällivare."
A: "Då ska jag ringa på måndag morgon och säga att jag inte vågar gå till jobbet."
C: "Men alltså, det är faktiskt en hel del lastbilschaufförer som rör sig där hon försvann."
A: "Lastbilschaufförer? Nej men usch, vad obehagligt!"


*Nej, mamma. Det inträffar inte sju mord om dagen här. Hon överdrev. Du behöver inte vara orolig. Jag lovar.

På väg till jobbet var det två killar som hälsade på mig. Jag förstår ingenting. Hälsningar från två okända personer. Det har aldrig hänt förut. På morgonen, dessutom. Jag har inte ens blivit hälsad på på krogen så många gånger i hela mitt liv. Det här inträffade i och för sig innan klockan åtta på morgonen. De kanske var på väg hem från krogen. Men ändå. Ser jag ovanligt slampig ut idag? Hur som helst måste de ha varit färgblinda.

Idag har jag på mig mycket orange strumpbyxor. På grund av att jag har med träningskläder till jobbet har jag även en ryggsäck. Det är den enda ryggsäck jag äger, och den är mycket blå. På grund av just ryggsäcken ser jag bakifrån ut som ett mycket speciellt barn. Ni vet, ett sånt man aldrig fick stirra på hur mycket man än ville när man var liten.

Morgonen på jobbet började med ett brandlarm. Ingen visste om det brann eller om det var en övning. Därför bytte jag skor från högklackat till springvänligt, roffade med mig handväskan, ytterkläderna och påsen med klackskorna. Började ta mig mot dörren och kom på att jag glömt min iPod på skrivbordet. Sprang tillbaka och hämtade den. Väl ute på gården kom jag på att jag glömt lunchlådan med chili con carne i kylen. Var tvungen att bita mig i kinden för att inte börja gråta. Turligt nog var det bara en övning, så nu är jag tillbaka vid mitt skrivbord och lunchen är säkrad.

Success!

Det ser ju ut som om hon precis har fött ett påklätt barn med finurlig uppsyn. Något säger mig att han trivs rätt bra där han sitter. Hoppas för guds skull att hon är som folk är mest och använder underkläder.

Min mamma, om fiskgratängen:
 - Men du hade ju kunnat hälla bort hälften av citrongrädden innan du hällde i det nya paketet.

Lätt för henne att säga, hon var ju inte där. Det är så himla lätt att sitta i soffan och kunna svaren på alla frågor i Jeopardy. Det är inte samma sak som när man står i pulpetern och har Adam Alsing flåsandes i nacken.

Emma testar: Yoga

Som ni kanske märker är detta den andra recensionen av en fysisk utmaning i min testningsserie. Detta har egentligen inte särskilt mycket att göra med mitt intresse för fysiska utmaningar, då det är obefintligt, utan är ett led i min strävan efter ränder på magen. Lodräta, inte vågräta. Mycket viktigt. Vågräta får man av att äta för mycket Japp, och det är även anledningen till att jag nu behöver anstränga mig fysiskt. A moment on the lips, forever on the hips!

Nu går jag förstås inte runt och tror att jag blir randig på magen av yoga. Men av någon anledning tränar alla Hollywoodstjärnor (Cameron Diaz) yoga, och då vill ju inte jag vara sämre. Dessutom upptäckte jag ju under mitt karateäventyr att jag är stelare än en gammal man, och att något borde göras åt det. Här kommer därför min redogörelse:

Passet börjar med att instruktören spelar kinesisk musik och har tänt levande ljus. Vi ställer oss på yogamattorna och gör solhälsningen. Den går ut på att man andas rätt, sträcker ut armarna och ställer sig i "hunden". Vi får veta att vi, om vi blir trötta, kan lägga oss i "barnets position". Ja, allt har såna namn. Hunden, barnet, krigaren, krigaren B (annan version av krigaren).

Jag tittar mig omkring på de andra deltagarna. Det är bara tanter och hippies där. Hälften är över 40 och den andra hälften är iklädd brandgula koftor och mysbyxor. Ingen ser ut som Cameron Diaz, och det gör mig misstänksam. Är jag en tant eller en hippie? En tjej har flätat sitt långa hår och lagt det runt huvudet i en perfekt kringla. Så har hon sett ut alla tre gånger jag har varit där. Hon har svarta strumpor med vita hundben. Dem har hon också haft samtliga gånger jag varit där. Är det hennes yogaoutfit eller ser hon ut så varje dag?

Hundbenstjejens perfekt flätade huvudkringla får symbolisera yogans ansträngningsgrad. Hennes fläta ser likadan ut innan som efter passet. En träning som inte har någon effekt på ens håruppsättning kan inte vara särskilt mycket mer ansträngande än sovstunden på dagis.

Inte heller kroppens insida verkar behöva anstränga sig nämnvärt under passet. Bevis på det kom förra veckan när en tjejs tarmar kapitulerade och inte orkade hålla inne resultatet efter lunchärtsoppan.

Slutsats: Inte så ansträngande. Jag har däremot lärt min okoordinerade kropp hur man gör en solhälsning. Om ni vet något användningsområde för det utanför yogan så hör gärna av er.

Betyg:
2 av 5 kulhål.

Idag gick jag på en f-brunn. Det var första gången. Jag insåg att jag inte visste vad f:et stod för, och misstänkte att det kanske kunde stå för fet. Vågade inte chansa, så jag spottade tre gånger så att f:et inte skulle ta verkan.

Min kollega A ringer till ett företag. Lasse svarar.
A: "Hej! Jag skulle vilja prata med Ahmed."
Lasse: "Hm... nu har du nog ringt fel, det jobbar ingen Ahmed här."
A: "Men jag pratade med honom alldeles nyss?"
Lasse: "Tyvärr..."
A: "Men din kollega... heter han inte Ahmed?"
Lasse: "Du måste mena Ahmad. Ett ögonblick, han kommer här."

Okej. Visst. Rätt ska vara rätt. Men de är bara två personer som jobbar på det där företaget. Och A ville inte prata med Lasse. Hur många kollegor finns det då kvar för honom att välja på?

Självklart har jag inte gått på någon A-brunn. Som om jag skulle riskera acne för att ni ska få veta om ni kan gå på brunnar obehindrat eller inte. Gå runt dem istället. Det har jag gjort sen jag var sju.

Hanteringen av A:en är ju rent smärtsamma.

Emma testar: gå på A-brunn

Det vet man ju sedan årtionden tillbaka att bokstäverna på gatubrunnarna har olika betydelser. K står för kärlek. V står för vacker. A står för olycka (acne, abort, arbetslös, alkoholist och anorexia enligt Alexandra Dahlström). V- och K-brunnar kan alltså vara något att gå på om man känner sig ful och ickeomtyckt. A-brunnar ska man, som ni förstår, inte ens titta på. Då kanske man får astigmatism.

Nu har alltså jag, Emma, bestämt mig för att en gång för alla se hur det förhåller sig med A-brunnar. Allt för er som läser. Igår gick jag på en A-brunn. Än så länge är jag acnefri (har dock sett något som ser ut som en finne i pannan), jag har inte blivit med barn, jag har kvar mitt jobb, har inte druckit någon alkohol alls på morgonen och jag är lika tjock som innan jag gick på brunnen. Men all olycka kanske inte sker över natten, så jag ska ge det några dagar.

Jag återkommer i ärendet.

Om man ser ett apbarn tycker de flesta att det är sött. Om man ser ett människobarn som ser ut som en apa tycker ingen det.